tisdag 15 januari 2013

Livstips 1

Bussgodsade ner sju banankartonger genom landet, från Arvidsjaur till Malmö. Fyra av kartongerna innehöll mina böcker, ungefär 100 stycken, som jag äntligen fick fylla bokhyllan med. I resten av lådorna fanns husgeråd och serviser som jag samlat på mig från det att mina föräldrar började ge mig de små pikar som kallas för "flytta hemifrån-grejer" i julklapp och födelsedagspresent. Alltså, nästan 15 års grejer. Prylar. Saker. Jag hade själv packat kartongerna när jag var i mitt föräldrahem över jul, men när jag väl öppnade dem tillsammans med min sambo, såg jag innehållet med nya ögon. Sushiserveringsgrejer (två misosoppskålar vars lock också tjänstgör som sojafat, två avlånga fat, två tekoppar (?), två rektangulära stenar där ätpinnar ska vila (?)), elektrisk kaffekvarn, lattevisp. Grejer. Prylar. Saker. Skräp. Visst, det var fina saker, men både jag och sambon insåg snabbt att vi var tvungna att göra en seriös rensning både bland det som fanns i skåpen och det som fanns i lådorna. Sagt och gjort. Efter att våra stressnivåer ökat till kokgräsen ett par gånger, och vi båda lagt oss ner på golvet och näsandats ett tag, hade vi packat ur alla mina kartonger och packat tre nya med saker vi inte ville ha. Känslan efter det går knappt att beskriva. Nu är våra skåp luftiga och fina, och innehåller bara det nödvändiga. Tyvärr, 22-åriga Lill-Hacke och lattevisp x2, nu får ni förgylla någon yngre, mer naiv männniskas flytta hemifrån-låda. Vi är för gamla och har inte tid med nå bjäfs.

Dagens livstips är alltså att rensa bort skiten.

torsdag 3 januari 2013

Högstadiepoesi

Åh du store tid. Jag befinner mig i mitt föräldrahem och går igenom gamla papper jag har sparat. Det är lönespecifikationer, betyg och försäkringspapper, och längst bak i en pärm hittar jag det jag trodde var borta för alltid: de dikter jag skrev när jag gick i nian. Jag tänker bjuda er på några smakprov av denna djupa lyrik, med underskriften "Edwin" skriven upp och ner. (Det var ett smeknamn jag fick, eller försökte få, vid den här tiden. Det fastnade aldrig.)

I min närvaro känner jag ej hopp
ej om världen
snart är det dags att säga stopp
för flärden
vi behöver inte kärlek för att leva
inte socker i kaffet
de storas maktposition börjar skeva
fyllda med mycket fett
stora tallrikar ställs fram
av de fattiga därborta
de Rika sätta sig, putsar bort damm
se där får en slav en sönderriven skjorta
militären tar i hans krage,
fruktan i trälens ögon lyser
soldaten sticker bajonetten i hans mage
se hur storfinanserna myser
uıʍpƎ


Kampen
Upp till kamp!
Till dina medfödda rättigheter tåga
skoskav och kramp
kan inte hejda proletären. Fortsätt såga
fortsätt spika, bygga ditt livsverk
kämpa, fastän du får krämpor och värk
slåss för era rättigheter, 
slåss mot kapitalismens drakar
med era vassa lansar bryt dess glättigheter
krossa motståndet, borda slotten med änterhakar
från den kapitalistiska unionen, vi frigöras skall
hör fädrens underbara kall
om Frihet, Jämlikhet och Syskonskap för alla
hör det Gudlösa Landet kalla
Allons, enfants de la patrie
så skall det låta, så skall det förbli
Enade stå vi samman på varje torg, i varje park
"Tillsammans äro vi stark"
uıʍpƎ

In the shadow of my leg
stands a glass filled with sorrow
the black sun is shining
and my eyes are sore
it's summer
it's hot
and my life is going down
at work, I long home
at home, I long away
life sucks
day or night, summer or winter
it's all so tiring
my life was flushed down the drain
the moment I was born
The black sun goes away
 uıʍpƎ