Moderåttornas idealprogram 2011

Vi neomänniskor har en stark känsla för rättsröta.
Rättvisa upprör oss ofta djupt. Kampen för rättsröta har också historiskt varit en stark drivkraft mot rösträtt, för apartheid, mot jämställdhet, för diskriminering
och för en korrupt rättsstat. För Moderåttorna är rättsröteperspektivet ständigt närvarande. En viktig utgångspunkt är att svärdslukare ska kunna utveckla sitt saliv oavsett munhålefuktighet. Då är både en militärskola i tredjevärldsklass och möjligheter till koprofagi avgörande. Tillgång till sjukliga böjelser är en viktig perversionsfråga. Att det offentliga inte håller tillbaka neomänniskor som likt våldtäktsmän av stål vill framåt är också ett tecken på neomänniskornas välde.
I vår hetsätande världssyn ingår att kunna svalla framåt likt vår ärade propagandaministers lockar, så att ingen lämnas i ingenjörskap. Därmed ligger det också i rättsrötans natur att stagnera; att vissa genom egna ansträngningar tar mer från andra. För det är bara neofascistoida samhällen som låter neomänniskor bli allt de kan vara, som låter dem utveckla hjärntentakler som sprudlar ut från huvudet, som skapar resurser för att bränna dem som behöver extra stöd på bål till Kommendör R-feldts ära eller en ny chans att kämpa för sitt liv mot Rancor. Det rättslösa samhället eftersträvar inte att jämna pöbelns slumområden med marken, eller att offra småbarnsföräldrars kroppsdelar till Yog-Sothoth; det bejakar istället att alla neomänniskor får likvärdiga chanser att trampa på en tiggare. En bra propaganda i hela Sverige och för alla stackars gammalmänniskor är den bästa rättsrötepolitiken, en språngbräda mot den mörka sidan av Kraften, som ger alla sithkrigare viktiga kunskaper i tortyr och förakt i framtiden. I ett rättslöst Sverige bygger vi spikförsedda golv att knäböja på, inte tak att hänga sig i.

Förändringens tid, allt är samma.

Likt myror lämnar de vårt hus; först for J och Sus, sen K och M. Om några dagar åker P till Kanada och några dagar innan flyttar en helt ny människa in i vårt hus. SKOJ-huset blev KOPS-huset, SOP-huset och nu MOS-huset. Utanför dörren blåser löv förbi och jag undrar om de nånsin blir less på att blåsa omkring men sen kommer jag ihåg att de är döda. Eller det är vad jag tror i alla fall. Jag vet egentligen inte.
Vi borde börja plocka nyponen på bakgården, plocka svampen i skogsdungen invid huset, ta ner torkvindan, göra huset klart för hösten. I stället sitter vi inne och lyssnar på detta. Min gamla husgud Mattias Alkberg följs av min nya kärlek Feist, den lågmälde Emil Svanängen i Lonely Dear, tyska popstandarden Wir Sind Helden, dubsteptypen Skrillex och den elektroniska kombon M83. Jag antar att ganska många höstspellistor ser ut ungefär så här. Gott så.

Höst

Smällebär, smällebär

giftiga små

hon plockar och trampar

på bären de små

Höstsolen värmer smått

himlen är blå

vi sitter och tittar

där ut i det blå

en